Jag har en sak att berätta…

Sedan i mitten på mars har jag faktiskt inte mått så bra…. Varning för långt inlägg!
Allt började med att jag blev riktigt sjuk, då pratar vi hög feber, halsont & förkylning. Det kanske inte låter konstigt för dig, men till saken hör att jag blir aldrig sjuk, då jag har bra immunförsvar & tar hand om mig själv. Du kan ju förstå att det detta sjukdomstillfälle slog mig väldigt hårt & det trista av all är att det slog mig inte bara en gång utan två ggr. Jag blev alltså sjuk två gånger inom loppet av 1 månad. Eftersom jag var väldigt sjuk slutade jag träna för att verkligen låta kroppen återhämta sig, men kroppen har inte riktigt återhämtat sig. Jag håller fortfarande på att läka ihop. Sedan dess har jag försökt att träna men det har inte gått eller rättare sagt kroppen har sagt nej behöver mera vila. Jag lyssnar och lyder snällt så ingen träning har det blivit.

Är det någonting jag har lärt mig under min depression för många år sedan så är det att när man stannar upp & återhämtar sig man uppmärksammar många olika sidor med sig själv. Det var precis det jag gjorde & gör fortfarande. Då pratar vi om att jag grätt senast imorse när jag pratade med min vän & healer Pernilla.
Jag som trodde att jag gått igenom tillräkligt under de senaste 10 åren i och med min hjärtesorg, depression, sjukskrivning, men icke sa universum. Nu är det dags att skala av flera lager till. Jo, tack det har jag gjort & fy för vad det har varit jobbigt & gjort ont. Jag har gråtit, mediterat i timmar, vandrat i skogen ensam länge för att koppla av samt pratat många timmar i telefon med närmaste vännerna. Det har hjälpt massor, men sedan har jag börjat må dåligt igen. Haft grov ångest & gråtit lite till. Emellanåt förstår jag precis varför jag går igenom allt jag går igenom, men andra gågner när jag faller ner i grått vill jag bara ge upp för jag undrar hur mycket jag kan tåla. Gud livet har varit tufft de senaste 10 åren. När tar tårarna slut undrar jag ibland.
Svaret på den frågan är nog att tårarna aldrig tar slut. Jo när livet tar slut. Gråta kommer jag nog alltid att göra, men jag blir starkare & lär mig att hantera livet & hitta ljuspunkterna. Nu låter det som att jag alltid kommer vara ledsen och det vet jag att så är det givetvis inte. Jag är en människa som har massor av sprudlar positiv energi inom mig, men jag går just nu igenom en känslomässig period som läker mig på djupet. Ett växande som min healer säger.

mirakel

Tur är att jag har fina vänner, som hela tiden lyssnar, motiverar och ger mig klarhet och insikter så att jag orkar gå vidare i min läkning just nu.

Stunderna då jag förstår varför jag mått dåligt är stunder då jag tillåter läkningen att ta plats har jag förståt nu. Jag kan se att det är så livet fungerar. Alltså när jag tillåter mig att vara ledsen och släpper taget om min sorg, då läker min sorg. För det är okej att känna sorg & gråta. För allt som kommer upp till ytan är en frigörelse från att de känslorna får styra mitt liv.
Jag inser idag att många känslor jag har levt med & nu bearbetat sedan jag blev sjuk ( ensamhet, tomhet, utanförskap) är känslor som styrt mitt liv fram tills nu. Dock vill jag nu välja att de inte ska styra mitt inre längre. Jag vill välja att de ska släppa mig & istället väljer jag känslor som trygghet, kärlek & vänskap. För är det något annat jag också lärt mig så är det att det går att välja sina känslor när man blivit medveten om dem.
Tack för att du tog dig igenom detta långa blogginlägg. Puss & kärlek Maya


Hi amazig you! Please use translation tool. Big kiss & hug Maya 

Följ:
SHARING IS CARING:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *