Det här med att tycka om sig själv är inte alltid en helt okomplicerad historia. Att tycka om sig själv är ett inre arbete som ständigt pågår mer eller mindre, även om man vid något tillfälle under livet når en punkt där man inser sitt eget värde och börja älska sig själv. Idag kan jag säga med stolt hållning högt och tydligt att jag älskar mig själv och den jag har blivit, men hur har jag gjort för att börja älska mig själv. Observera långt inlägg….
Jag har jobbat med att tycka om mig själv i snart 15 års tid för mitt självkänsla har inte matchat mitt självförtroende. Jag har haft en obalans i mitt givande och tagande så länge jag kan minnas. Jag är en giver/empat och har givit känslor, omtanke och kärlek i oändliga mängder till andra människor. Den egenskapen är jag väldigt stolt över, men den har också gott till överdrift vilket har resulterat i att jag har blivit utnyttjad och trampad på massvis med gånger. Har många gånger gått hem med klumpen i halsen och känt mig ensam samt inte omtyckt. Jag är otroligt tacksam för alla mina erfarenheter, men det tog mig 40 år att förstå att mitt sätt att ge till andra hade med min bristande självkärlek att göra. Någonstans i mitt undermedvetna visste jag om att ger man så får man, vilket gjorde att jag då gav oändligt med kärlek i hopp om att få en gnutta tillbaka, men så var inte fallet. Att ge är otroligt fint, men har du någon gång funderat på varför du ger och innebär ditt givande att du sätter ditt eget värde åt sidan? Har du någon baktanke med att ge och i så fall vilken? Jag hade ju en underliggande baktanke, som jag inte under en lång tid vad medveten om. Insikten om varför jag var som jag var fick jag med hjälp av bl.a en guru från Bali. Han gav mig en av mina största aha upplevelser någonsin. Som att se sig själv i tredje person, det var coolt! Efter den upplevelsen hände mycket med mig och det var nu dags att börja värdesätta mig själv och den jag är – för jag är bra och förtjänar att bli älskad. Precis som du också gör!
Hur gjorde jag då för att börja älska mig själv – Att börja älska sig själv behöver inte vara ett ensamt arbete, utan be om hjälp för att få det rätta verktygen för dig. Då jag inte riktigt visste hur jag skulle börja, utan kände mig mest nedbryten och ensam. Provade jag att gå hos en KBT terapeut. Jag gick 20 sessioner, men kände redan efter 10 att det inte var min väg att gå. Då funderade jag om och boka istället en tid hos en andlig vägledare för att få en liten strimma hopp om framtiden och mitt liv. Det var starten på mitt arbete till att börja älska mig själv. Då jag ganska snabbt kände att den spirituella och andliga vägen var min väg att gå fortsatte jag ivrigt och följde min intuition hela tiden om vem jag skulle träffa och var jag skulle göra (Följa sin intention innebär att du behöver känna av vad som är bäst för dig och ta action). Som jag har skrivit i tidigare inlägg träffade jag healers, gurus och andra människor med speciella gåvor för att de kunde ge mig verktyg som gjorde det möjligt för mig att skala av ett lager av mig själv i taget. När man jobbar med sig själv för att uppnå självkärlek tror jag det handlar om att ta bort allt man byggt upp som man tror är en själv för att sedan börja bygga upp nya mönster och uppfattning om vem man är. Man behöver liksom kliva åt sidan för att se sig själv utifrån tredje person och bli medveten om svagheter och styrkor.
Det har gjort ont och jag har gråtit en hel del, men herre gud vad underbart det är nu. När jag inte gick till healers, kinesologer eller medial människor jobbade jag dagligen med tacksamhet, affirmationer och drömmar. Satte mig själv i fokus en stund varje dag för att känna vad vill jag, hur mår jag och vad önskar jag mig. Dessa små övningar gav mig en strimma hopp och glädje. Övningarna fick mig att inse att jag är min egen guru och att jag skapar min egen nutid och framtid. Lätta övningar, men starka sådana för utveckling.
Att börja arbete med sig själv för att komma närmare sig själv och uppnå en bättre självkärlek är inte något som går på 3 dagar av retreat utan ett arbete som behöver upprätthållas varje dag med småsteg. Jag skalade av ett lager i taget för att inte kollapsa helt och grät en skvätt i taget. För att summera mina steg så såg jag till att träffa människor med verktyg som kunde hjälpa mig (healers och vägledare etc) , jobbade hemma med affiramtioner, meditation, tacksamhet och när jag mådde dåligt mellan mina möten med healers lät jag det vara så och accepterade att det var ok att må dåligt. Att träffa människor som tex healers rör ju till något i vårt inre, vilket resulterar i att man kan känna sig trött, svag, snurrig och känslomässigt instabil för att det under ytan i vårt inre pågår en förändring och läkning. Ett steg närmare sig själv och självkärlek. Ut med det gamla och in med det nya. En bättre versionen av en själv till slut. Min väg till självkärlek handlade om att reflektera över alla erfarenheter i livet som gjort att jag lärt mig saker om mig själv, ta emot verktyg från människor och bearbeta dem i ensamhet genom att stanna upp och vara med mig själv. Allt detta har givit mig insikter, mera medvetenhet och en styrka samt självkärlek som är långt större än vad jag någonsin kunnat tro. Tveka inte att be om hjälp och börja ta ett steg i taget idag till den bästa versionen av dig själv. Kärlek Maya
Hi you!
This post i sooo long so please use the google translation tool further down on this page.
Sorry & hope thats ok. Lot of love Maya
