Är slutshaming vår tids nya mobbning?

Krönika

2017 startade metoo, det har nog ingen missat.
Dock undrar jag nu ifall allt som hänt är som bortblåst? Är det återigen okej att skambelägga kvinnor

Slutshaming. Ligger hemma i min säng och scrollar instastories. Jag ramlar över dokusåpastjärnan Nina Glimsells instagram. Jag trycker mig nyfiken förbi i hennes stories och samma inlägg dyker upp om och om igen. Mängder av tjejer har delat inlägget och jag blir såklart nyfiken på vad som pågår. Hon har blivit utsatt för något som kallas för slut-shaming pga av hennes uringade tröja. Jag drar en djup suck..

Begreppet slutshaming används när man försöker få någon, vanligtvis en kvinna, att skämmas för ett sexuellt betettende som av tradition inte ses som acceptabelt. 

Tydligen…

Fortfarande år 2020 förväntas vi kvinnor enligt samhället att se ut och betes oss på ett visst sätt. Förhålla oss till vissa uråldriga oskrivna regler för att annars skan vi bli utsatta för slut-shaming. Tyvärr nuförtiden ser jag oftare än sällan och speciellt på instagram, inlägg där kvinnor behöver stå upp för sitt utseende och kvinnlighet. 

Katarina Wennstam beskriver problematiken i sin bok Flicka och skammen.

En kvinna ska gärna vara sexig, men hon får inte vara sexuell. Hon kan ha kort kjol, men inte för kort. Hon kan ha urringat, men till en viss gräns. Hon får absolut inte ta plats och vara stolt över sig själv för då finns risken för att bli nedtryckt.”

Sexuella trakasserier.

Shaming ska inte vara en del av kvinnors vardag. Vi är inte skyldiga att bära någon skam för att bli respekterade och inte heller är vi ansvariga att se ut som andra tycker att vi borde.
Det är provocerande att kända kvinnliga influencers, som Nina och även har jag sett Alexandra Nilsson och Josephine Qvist behöva försvara sitt utseende och stå upp för sina branschkollegor via sina sociala kanaler. Att ett “systerskap” behöver stärkas ännu mera för att metoo budskapet inte verkar nått hela vägen fram är galet år 2020. Det är hög tid att slänga horstämpeln för bläcket har för länge sedan torkat ut.

Jag frågar mig själv ifall det är dags för ännu en metoo 2.0, där vi återigen behöver förklara att kvinnans rätt till sin kropp och sexualitet inte är någon annans angelägenhet än hennes egen.

Maya Nestorov 
maya@mayanestorov.com

Följ:
SHARING IS CARING:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *