Känslor varar inte för alltid – de kommer och går!

Oavsett vad vi känner, ser eller upplever med andra människor, går alla igenom sina stunder av smärta, ångest & ledsamhet. Vissa utrycker den starkt, medan andra kämpar i tysthet. Det behöver inte alltid synas & det är helt ok för alla har vi vårt sätt att bearbeta det som vi går igenom. Jag själv har varit med om mycket känslomässigt, som utvecklat mig det senaste åren & jag går fortfarande igenom min beskärda del ångest, smärta & ledsamhet, just nu faktiskt.

Än är jag inte klar med mitt “utvecklande” för senast förra veckan grät jag floder över känslor som jag tydligen haft instängda inombords, men det jag lärt mig av allt detta är att känslor varar inte för alltid utan de kommer & går igenom oss. Jag tillåter dem bara komma & försöker att inte fastna i dåliga tankemönster när jag blir ledsen. Lättare sagt än gjort, men jag är medveten & det är ett steg åt rätt håll.

mayalycka

 

Som jag skrev längre upp så har de senaste åren varit extremt omvälvande och det vet du som följer mig, men jag vill se det som ett utvecklande för det är just det, det är. Att släppa på gammalt är smärtsamt & utvecklande samtidigt.
Jag är den som stänger in mig & bearbetar själv i tysthet. Givetvis har jag också några få vänner jag pratar med om mina känslor, men det jag även lärt mig med vänner hur nära dem än är, är att de inte är deras uppgift att läka dig, utan det jobbet behöver du göra själv. Det är ingens uppgift att läka dig & lägga över ansvaret på andra människor när man mår dåligt är väldigt enkelt att göra. Jag tror att alla vi människor någon gång har gjort det. Då menar jag att man hoppats på att andra människor ska förstå allt vi känner inombords & lindra vår smärta genom att de ska ge deras kärlek, omtanke & närhet, men det är inte deras uppgift att göra det. Vi behöver kunna läka oss själva & sedan kommer andra människor kärlek som en härlig mjuk bonus. Det kanske låter hårt, men allt jag går igenom är mitt & ingen annans att läka. Med det sagt ska vi inte sluta bry oss om varandra för att andra människors känslor inte är ens egna, utan snarare tvärtom. Öppna ditt hjärta ännu mera & sprid alltid kärlek istället. Ge till de du känner behöver dig, men ta inte på dig ansvaret att läka någon annan.

Nu blev det ett långt inlägg med inre tankar & reflektioner, men det jag ville säga med mitt inlägg är att känslor kommer & går. Var inte rädd för att “må dåligt” eller vara ledsen. Släpp hellre muren & grått floder i ensamhet eller bland människor du gillar. Känslor vara inte för alltid. Det kommer & går. Du är aldrig ensam även om det kan kännas så. Kärlek Maya


 

 

Whatever we see or experience with other people, we all go through moments of pain, anxiety and sadness. Some express it strongly, while others struggle in silence. It does not always show on people how they feel inside & thats okay because everyone have their own way of processing what they are going through. I’ve been going thru a lot emotionally lately, which have developed me the past few years and I am still go through my prone part of anxiety, pain and sadness. Actually right now also. Last week, I cried a river over feelings that I apparently had hidden inside, but what I learned from all this is that emotions do not last forever they come and go through us. I allow them to come & try not to get stuck in bad thinking patterns when I’m sad. Easier sed than done, but I’m aware & thats a step in the right direction.

As I wrote before, the last few years have been extremely overwhelming and you who follow me know this, but I want to see all of this as a development because it’s exactly what it is. Releasing old is painful & developing simultaneously.
I’m one who let myself heal when I am alone & I processes in silence. Of course, I also have a few friends I talk to about about my feelings, but what I also learned with friends no matter how close they are, is that they are not responsible for healing you, that job is your to do. It’s up to you to heal, but put the responsibility over on other people is very easy to do. I think all of us people have done it. I am referring to hoping that other people will understand everything that goes on inside and relieve you pain by giving love, caring and closeness. Sorry to say but it’s not their job to do that. We need to heal ourselves & then other peoples love comes as a soft bonus. It may sound harsh, but what I’m going through is my feelings & nobody’s responsibility then my own. Having said that, I dont mean we should stop caring for each other because other people’s feelings are not yours, but rather the opposite. Open your heart even more & always spread love instead around you. Give what you can give to others in need, but dont take their feelings on you.

Wow this became a long post with inner thoughts and reflections, but what I wanted to say with my post is that feelings come and go. Do not be afraid to “feel sad”. Simply drop the emotional wall & cray rivers in loneliness or among people you like. Feelings are not forever. They come & goe. You’re never alone, even if it’s feels like that. Love Maya

We are in this together so please share:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *