Jag träffade min pappa för ca en veckan sedan efter en väldigt lång tid av uppehåll, men nu äntligen var det dags att ses igen. Det var en hel del blandade känslor inför vår träff, både positiva & negativa. Ska jag vara riktigt ärlig var jag inställd på massor negativa känslor fram tills jag såg honom gå emot mig på stationen i Lund. Då fick jag hålla tillbaka tårarna & han såg ut precis som han gjorde när vi sågs sist. En liten kort vältränad gubbe med stort svart lockigt hår. Jag är ju egentligen otroligt lik honom fast en kvinnlig version, vilket är ganska häftigt & egentligen inte så konstigt då han är min pappa. Så, hur var det egentligen att träffa min pappa? Fortsättning följer längre ner…
Vårt möte öppnade upp något hos mig & inom mig. Precis som jag visste när jag bokade vår träff. Dagarna efter att jag lämnat honom var jag ett känslomässigt vrak, vilket jag också visste skulle hända & är bra. Bra att rensa ut gamla känslor som ligger djupt begravda inom en för att öppna upp för nya positiva känslor.
Vi spenderade en hel dag ihop och som vanligt pratade min pappa gamla historier om hans liv (han är 81 år så mycket att berätta), visade mig runt i hans hus & stolt bjöd på alla hans egen odlade grönsaker, örter & inlagda lökar. Hmm jag är nog ganska lik honom i personligheten, mera än vad jag tror. Vi båda har samma intresse för hållbar livsstil med odlar egna örter & älskar mat för tarmfloran, som inlagda lökar.
När jag tittade på honom under vårt möte & begrundade allt han gjorde kunde jag denna gången möta mig själv i honom. Såg att mycket av den jag är faktiskt kommer från honom, vilket var en häftig upplevelse då jag aldrig riktigt kunna identifiera mig i någon under min uppväxt. Jag har haft en ganska ensam känsla under större delen av mitt liv tills min mamma gick bort & nu när jag möt min pappa. Båda dessa upplevelserna har givit mig insikt i vem jag är & min livsuppgift. Idag känner jag mig stark, trygg & avslappnad i mitt eget sällskap.
Jag är otroligt tacksam för allt jag gått & går igenom för det lär mig mycket om mig själv. Smärta är ju en gångbro till helande om man bara låter den finnas utan rädsla för att det ska göra ont. Det gör ont att möta sina känslor, men det är okej för det varar inte för alltid.
Kort & gott har upplevelsen med min pappa öppnat upp ett sår hos mig för att det nu ska läkas. Både positiva & negativa känslor har runnit ut, men nu finns det bara bra saker kvar. Jag vill hjälpa kroppen lite på traven med läkandet så jag har faktiskt bokat in healing hos en av mina Gurus Pernilla Inebäck. När detta inlägget gått ut har jag redan varit där & förhoppningsvis kommer jag känna mig lättare i kroppen redan imorgon. Kärlek Maya
Bilder tagna av Aboutthatlook.com
I met my father about one week ago after a very long period, but now at last it was time to be seen again. There were a lot of mixed feelings about our date, both positive and negative. I have to be really honest I was feeling & thinking lots of negative emotions until I saw him walking towards me at the station in Lund. Then I had to hold back my tears and he looked just like he did when we last met. A short fit man with big black curly hair. I really look like him but a female version, which is pretty awesome and really not so strange since he’s my dad. So, how was it to see my dad?
Our meeting opened something up in me. Just as I knew when I booked our reunion. The days after I left him I was an emotional wreck which I knew would happen & is good. Good to clear out old feelings that are buried deep within to open up for new positive emotions.
We spent a whole day together and as usual he told me old stories about his life (he is 81 years so much to tell), showed me around his house and proudly showed all his own grown vegetables, herbs and pickled onions. Hmm I’m probably quite like him in personality, more than I think. We both have the same interest in sustainable living by growing our own herbs and love healthy food.
When I looked at him during our meeting and pondered all he did, I was this time able to see myself in him. Saw that much of who I am actually coming from him, which was a cool experience because I have never really been able to identify myself in any one during my childhood. I’ve had a pretty lonely feeling for most of my life until my mother passed away and now when I meet my dad. Both of these experiences have given me insight into who I am and my life’s work. Today, I feel strong, confident and relaxed in my own company.
I’m incredibly grateful for everything I have gone and am going through. Its teaching me a lot about myself. Pain is indeed a bridge to healing if you just let it be without fear that it will hurt. It hurts to face your feelings, but it’s okay for it will not last forever.
The experience with my father opened up a wound in me that now has to be healed. Both positive and negative emotions have come out, but now there are only good things left. I want to help the body a little so I booked healing with one of my Gurus Pernilla Inebäck. When this post is up I have already been there and hopefully I will feel lighter in my body already tomorrow. Love Maya
