Inatt fick jag samtalet. Samtalet jag fruktat ända sedan november 2013, då min mamma ringde mig och berättade att hon hade en elakartad cancertumör växande i sin kropp.
Mobilen vibrerade kl 01.05 inatt men jag hörde den inte då jag sov djupt, helt slutkörd efter av allt känslomässigt i mitt liv den senaste tiden.
Inte förrän klockan 04.50 vaknade jag och min pojkvän till av att ett ryck, då en kniv från vårt diskställ trillade ner på stengolvet i köket. Mycket märkligt att den föll ur diskstället bara sådär, men det var väl meningen att jag skulle vakna till. För när jag tittade på telefonen såg jag det missade samtalet. Just det samtalet jag varit rädd för. Och mycket riktigt – det stod missat samtal från mamma.
Jag förstod direkt vad det gällde och jag ringde genast upp varpå hennes sambo svarade med seg och trött röst.
– Maya, mamma gick bort inatt… Hennes hjärta slutade bulta och sakta men säkert somnande hon in.
Jag blev tyst, men fick av någon konstig anledning samtidigt ett lugn över mig. Jag började inte gråta utan tankar och känslor gick istället omedelbart till mina familjemedlemmar.
Hur skulle de ta att mamma gått bort? Vad skulle hända med min mammas sambo som nu var ensam? Hur skulle mormor ta detta besked, då hon redan för 1,5 år sedan tagit mammas sjukdom hårt? Tankarna snurrade….
Det var egentligen först när min pojkvän reste sig upp ur sängen yrvaken och frågade vad som hänt, som tårarna kom….
Nu sitter jag här ikväll med tårar i ögonen och försöker hitta bästa begravningsbyrå till min mamma, men i all denna sorg känner jag ändå att jag vill skriva detta inlägg för att belysa denna “cancer-epedemin”.
Som jag har skrivit i ett föregående inlägg finns det många orsaker till att drabbas av cancer och vad jag förstått kan ingen tyvärr riktigt påvisa den exakta orsaken.
En sak som jag dock tror är en stor påverkande faktor är dålig kost och ohälsosam livsstil. Med det syftar jag på allt från ohälsosam kost, negativt tänkande och negativ miljö till för mycket gifter i kroppen, stress samt brist på motion. Dvs allt som sätter kroppen i ett inflammatoriskt tillstånd och gör oss försurade!
Anledningen till att jag väljer att blotta mitt privatliv såhär och det som hänt min mamma är för att jag en gång för alla vill skrika ut #fuckcancer och hoppas att vi någon gång ordentligt vaknar till liv i denna fråga! Med det menar jag inte att samla in pengar till cancerfonden, utan snarare att öka kunskapen och förståelsen när det gäller sambandet mellan kost, livsstil och cancer.
I många fall tror jag verkligen på att man kan stoppa tillväxten av cancerceller eller kanske rent utav bota cancer genom att förändra sin livsstil och sin kost.
Att min mamma insjuknat och dött av cancer är inget unikt fall, utan snarare tvärtom sorgligt nog. Det händer hela tiden och jag läste någonstans i en mätning att antalet dödsfall ständigt ökar.
Är det då inte dags att börja titta på cancersjuka patienter (eller sjuka patienter för den delen) ur ett mera holistiskt perspektiv och leta efter orsaken istället för att enbart behandla problemet med massor av medicin?!
Min upplevelse när man är hos läkaren är att man sällan får frågor om hur ens liv ser ut, vad man äter eller hur man mår psykiskt. Man får istället nästan omedelbart medicin utskrivet och sedan är det näste man på tur…..
Jag ska inte generalisera för det finns säkert undantagsfall, men detta är min uppfattning av sjukvården och något jag verkligen uppmärksammat i Malmö i och med mammas cancer.
En sak som förargat mig och också gjort mig otroligt ledsen när det gäller min mammas behandling är att när läkarna inte längre visste vad de skulle ge henne för medicin, då hon inte blivit bättre, gav de upp pga att deras kunskap tog slut.
Så efter ett års behandling beslutade läkarna att det inte fanns mycket mera att göra och därför fick hon helt enkelt gå hemma och mer eller mindre “vänta in döden”, eftersom hon successivt blev sämre under sitt sista halvår.
Tyvärr känns det som att läkarna där och då bestämde hennes livsöde. Min mamma litade ju givetvis blint på läkarna och visste ju inte bättre, precis som många andra.
Hon fick med sig ett gäng starka mediciner hem för att döva smärtan som hon kände, men inte en enda gång var det någon som frågade eller undersökte hur hennes livsstill såg ut eller ens gav henne ett litet ynka råd om läkande kost!
Jo föresten, hon fick träffa två dietister vid något tillfälle som gav henne, hör häpna; måltidsersättning på flaska gjort från koncentrat..! Ni förstår ju själva att detta varken är färskt eller speciellt läkande för kroppen… Detta ska alltså vara utbildade dietister, som är anställda av sjukvården!
Jag har givetvis försökt hjälpa mamma med kosten under många tillfällen och då försökt få henne att undvika socker, gluten, mejeriprodukter samt kött eftersom jag anser att detta inte är läkande kost. Tyvärr sa läkarna hela tiden att hon dock skulle äta allt och inte utesluta vissa saker. Hon lyssnade såklart på läkarna…
En sak som dock var positiv under hennes sjukdomstid var att hon vid ett tillfälle för någon månad sedan fick träffa en stödgrupp, som faktiskt informerade henne om att meditation och yoga var viktigt och kunde lindra hennes smärtor. Så hon började faktiskt med detta på direkten, men min fråga är bara varför inte patienter får träffa denna stödgrupp redan vid första besöket eller att de åtminstone blir delgivna dessa verktyg redan från början av sitt insjuknande?!
Det blir allt viktigare med en hälsosam livsstil och några av er läser säkert detta inlägg och tänker; nu är hon ledsen och tar ut sina känslor på sjukvården, men så är det inte. Jag borde ha skrivit detta inlägg långt tidigare, men allt har sin tid och det är först nu när hon gått bort som jag kan se allt klart och tydligt. Alla pusselbitarna har nu helt enkelt trillat på plats.
Dags att höja betydelsen av holistiskt tänkande och se sambandet mellan kosten, livsstilen och sjukdomen. Förhoppningsvis kan dessa komponenter tas i större beaktning även inom sjukvården i framtiden.
Njut av ert liv och ta hand om er hälsa!
Massor av kärlek till er!
Sorry my darlings another looong post. This time its about my mom that died.
Ia have no strength to translate so please do that.
Warm hugs Maya
