Varför jag la av med bloggandet + grattis till mig!

Heeej! (varning långt inlägg) Oh herre gud det var så där super länge sedan igen. Jag har saknat att blogga, uppdatera instagram och sprida allt jag brukar. Jag vet att jag skrivit det förr, men det denna gången finns det en väldigt bra anledning eller ja det har det egentligen funnits varje gång jag tagit en paus från bloggen, men denna gången har det varit tungt och tufft som bara den.

Den här gången har det varit annorlunda än andra gånger jag tagit en paus. Jag har inte varit alls kapabel att sprida någon form av inspiration till någon, utan varit tvungen att enbart fokusera på mig själv för att kunna landa i allt kaos som pågått. Jag har endast orkat med mig själv, om ens det.
Mitt liv tog sig en sväng ner i djupet…. yes ner i djupet precis som för många år sedan och fy för vad jag har mått dåligt. Har gått igenom en inre djup kris…igen! Dock har jag förstått allt. Alltså varför jag gick igenom det denna gången. Den hänger ihop med vad som hände för 10 år sedan, men det började igen förra våren.

Bilderna ovan är mina favorit bilder på mig och oftast så kan jag skratta och känna glädje även om livet känns tufft, men denna gången så kunde jag inte ens skratta. Jag orkade inte, utan mina känslor var överväldigande.

Jag har vid olika tillfällen skrivit om min resa som jag började för ca 10 år sedan när jag vaknade upp till mig själv eller gick in i vägen som många kallar det (kommer skriva en uppdaterad version av den ingen) Jag har skrivit om de mörka känslorna jag upplevde då (depression) och nu var det som att allt kom tillbaka. Jag kände alla mina djupaste och mörkaste känslor all over again på en och samma gång. Snacka om att jag blev livrädd! Det var fruktansvärt att bli påmind hur livet en gång kändes och jag kan säga att jag fick mig ett rejält wake up call precis som sist. Dock tror jag att jag behövde det för att jag skulle sätta fart med mitt företag och börja tro på mig själv igen. Jag har gått igenom en del tuffa smällar så min tro till mig själv och mitt värde har inte varit på topp. En sak som jag lärt mig under resan och som jag nu blev påmind om är att om man ska lyckas med något i livet så måste man tro på sig själv, göra jobbet och aldrig ge upp, så är det och det är ingen klyscha….

Just nu, idag när jag sitter och skriver detta långa inlägget på min balkong så fyller jag faktiskt 37 år och det tänker jag fira som en ordentlig pånyttfödelse. Jag vill kalla det så för jag är inte längre den person som jag varit hela livet. Jag upplever att jag äntligen skalat av mig de flesta av mina sista lager från mitt förflutna. Det låter kanske konstigt, men jag kan inte beskriva det på något annat sätt.
Så klart att livet alltid kommer komma med nya utmaningar, men det värsta som är kopplat till mitt förflutna i alla fall är över nu och läxorna är lärda. Energi har äntligen skiftat och det börjar kännas ljusare och lättare. Det är dags att stiga ur askan och “rise like a phenyx” som min vän Pernilla säger till mig.

Exakt vad som har skett under denna perioden kommer jag skriva om länge fram, men just nu håller jag fortfarande på at repa mig från allt jag gått igenom. För allt rasade och all min trygghet försvann. Allt i mitt liv blev påverkat så jag håller på att börja om och bygga nytt, men fy fanan vad stark jag är nu. Mitt inlägg kanske är lite flummig och diffust, men du kommer förstå längre fram vad som exakt hänt. Jag lovar att förklara. Det viktiga just nu är att jag återigen vill ta upp bloggandet och mina sociala medier. Jag har lust och inspiration igen. Underbart!

Nu ska jag stänga datorn och bege mig på brunch med några av mina finaste pinglorna i livet. Vi ska käka glutenfri och mjölkfri brunch. Tills vi ses nästa gång så ta hand om dig och så kul av att vara tillbaka. Vi ses super snart igen. Stor kram Maya



Följ:
Sharing is caring:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *